En gång var det utkomsten för de flesta, yrkesfiskare som de var och sillen gick till som aldrig förr och stimmen var så stora har det påståtts att när de vände sina blanka sidor mot ytan uppstod ett ljussken som man kallade för ”sillablixtar”. Idag finns Anders kvar som fiskar havskräftor på våren och ål och kvabba på hösten och håller du dig framme så köper du direkt från båten. Fiskarna rodde så småningom ut till Ransvik med badgäster istället för det tjänade de bättre på; deras ekor dignande av dagsturister som i början av nittonhundratalet vallfärdade till Mölle.

De kom mest för gemensamhetsbaden för kvinnor och män vid Ransvik, vilket la grunden till Mölles rykte som ett syndens näste. Det där har väl lugnat ner sig lite men baden är desamma, salta och friska som silver vid just Ransvik, Solviken och Fågelviken och så Dambadet, jodå det kan vara skönt med en egen kupé ibland.

Eller så åker du på tumlarsafari och blir påmind om vårt ansvar som människor och förtrollad när de kommer så nära. Kanske också Ribbåt som är Mölles svar på Formel Ett. Blåser det riktigt rejält så kan du göra surfarna sällskap i hamninloppet, vågorna räcker till alla. Världens mest kända melodi om havet, La Mer, lär ha tagit Charles Trenet endast femton minuter att skriva, det säger en del om hur inspirerande det kan vara.