Berget
Kullamannens
Hemvist
Han har under sitt tjugoåriga liv bara sett rullstensåsar och sandtäkter. Fram till nu! Från en ångare ute i sundet: ”I Stockholmstraktens gråstensberg, morgongryningen, när solen tändes, släckes Kullens fyr, och som en väldigvågbrytare mot gattets oceandyningar skjuter det trolska Kullaberget fram”
Det är den unge August Strindbergs första möte med Kullaberg, långt senare ska han utgjuta sig över trakten och Mölle som varandes förhäxad och då inte ipositiv mening. Han lär ha varit en lättantändlig person.Berget bakom pensionatet har tjusat och lockat många genom århundradena och påstås med största säkerhet vara hemvist för Kullamannen. Självklart så. Här finns ett gäng med fantasieggande grottor att upptäcka och utmanas av, vandringsstigar som leder en fram högt över havet, mind your step, genom hagar som tagna ur sagor och en bokskog från vilken poeten Gabriel Jönsson norpade de första bladen i akt och mening att bli starkare och vitalare, det lyckades såklart.
De lodräta bergsväggarna av rödskimrande gnejs tycks en gång i tiden vara frammejslade för dagens klättrare i lycra att ta sig upp- och nerför, vikarna med sina rundspolade stenar, malar är deras namn, verkar främst av en gudom vara placerade där för en filt med termos, äggmacka och kanske ett fylligt glas vitt. Berget är stjärnan, Utan det inga vandringsstavar, platser med märkliga namn, inget Nimis eller ett internationell känt Mölle och Arild. En plats för alla att upptäcka och ladda med sina egna upplevelser.
Kom också gärna ihåg den kinesiska dikten, vilken nog hade funnit nåd även inför Strindbergs ögon: ”Måttet på ett bergs storhet är inte dess höjd utan dess förmåga att attrahera drakar”.
Frågor på det?
